Intervju eller inte, det är frågan...

Fick ett samtal i lördags, där jag blev erbjuden att komma på anställningsintervju i Stockholm.
Samtalet lät ungefär såhär:
- Hej det är Ulrika!
- Ja hej jag heter ... och ringer från ... ( jahapp och vad vill dom nu då? Pracka på mig ett nytt telefonabonemang eller?)
Stör jag?
- Eh näe det gör du väl inte (ja vad ska man säga? Jag hade precis kommt ut till nydalasjön för att grilla och dricka några cider tillsammans med några andra idrottslärare, ja det gör du!)
- Vad bra! Jo nu är det ju så att vi söker ju nya säljare här på X och tack vare studentutskicket så har vi mottagit fler tusen ansökningar
- Ja det kan jag tänka mig (okej så det är alltså nu han kommer att säga "vi är väldigt tacksamma för din ansökan, men vi har tyvärr valt att gå vidare med några andra istället")
- Ja och nu har vi valt att gå vidare med några stycken och du är en av dem! (eh va?! vad sa han?!)
- Men vad trevligt...
- Ja så jag tänkte höra om du är intresserad av att komma på intervju?
- Eh ja det skulle jag nog kunna vara (lät ju väldigt postivt eller hur?! eh ja det skulle jag nog kunna vara! Vem svarar så?!) Varsdå?
- I Stockholm
- Jaha jo men det skulle jag absolut kunna göra
- Har du någon kalender framför dig just nu så att vi kan boka in en tid eller?

Här börjar jag svamla om att jag är ute och därför har lite svårt att kunna bestämma någon tid, så han föreslår att han ska maila mig istället vilket jag tycker låter som en bra idé och sedan avslutar vi samtalet.

Kan ju säga att det där samtalet verkligen satte igång griller i huvudet på mig eftersom jag mest skickade in ansökan för skojs skull! Kan inte direkt påstå att jag var förbered på att behöva ta ett beslut om hur jag ska spendera min sommar sådär rätt upp och ner.
De senaste dagarna har jag därför lagt all min energi på att ta reda på så mycket information om jobbet som möjligt för att få veta om jag överhuvudtaget är intresserad av jobbet. Så efter många om och men så har jag nu äntligen bestämt mig för att åka.
Vilket innebär att jag måste höra av mig till en av mina klasskompisar och berätta att jag inte kommer att kunna vara hundvakt till deras lilla valp i sommar. Fan jag känner mig som världens svikare, nu när jag hade lovat att ta hand om den och allt! Men samtidigt så måste jag se till min egen ekonomi också, de fem veckors jobb som jag redan vet att jag har i sommar är alldeles för lite och får jag nu chansen att ta det här jobbet så vore det dumt att låta bli!

Tidsfördriv

Jahapp då sitter man här igen! Väntar på att syrran ska komma hit, men det verkar tyvärr som att det kommer att ta ett bra tag till och jag vet inte vad riktigt vad jag ska roa mig med undertiden, eftersom tiden alltid verkar röra sig lite extra långsamt när man väntar på någon.
Jag skulle i och för sig kunna ta mig en promenad, för att få tiden att gå lite fortare, då jag verkligen är i behov av lite frisk luft efter att ha hållit mig innanför lägenhetens väggar hela dagen! Men om jag ska vara ärlig så är det nog mer troligt att jag hamnar i soffan framför reprisen av Top Model istället. Att man kan vara så uttråkad!

Slutsats: Jag har alldeles för lite att göra på dagarna och är alldeles för lat för att göra något åt det!

Träna vs godisfrossa

Hade tänkt fara och träna idag, men kände mig helt slut efter en heldag på Universitetet (ehm ja heldag var väl att ta i, men eftermiddagens föreläsning utan break tog knäcken på mig), så det fick bli en cykeltur ut till maxi på vägen hem istället för att köpa lite godis. Ska banne mig sluta med godisätandet snart, eftersom alla dessa ferraribilar, colaflaskor och chokladbitar inte gör några större underverk med figuren direkt!
Vilket lär visa sig om jag inte skärper till mig innan det börjar bli dags att åla sig i den alltid lika avslöjande bikinin om några veckor...
Har för övrigt köpt en alldeles ny i år som förhoppningsvis kommer att vara lika fab som jag tror att den är, om nu bara bikinitrosorna kunde komma fram någon gång! Har väntat på leveransen i snart en vecka nu och jag kan knappt bärga mig tills jag får se om de turkosa trosorna passar min bleka rumpa...
För jag är verkligen blek och alldeles för fattig för att kunna göra något åt det, men vem bryr sig om det?! Förresten så är det snyggt att vara blek!

Skrivångest

Har just lyckats bli färdig med Dyslexi-uppgiften som ska in imorgon.
Är fortfarande förvånad över hur duktig jag varit på att lämna in saker i tid under den här kursen, man skulle nästan kunna tro att min skrivångest tagit semester.
I vanliga fall brukar jag varje gång som jag ska skriva något, komma på mig själv med att sitta och stirra på datorskärmen timme efter timme utan att lyckas åstadkomma mer än ett par fjuttiga meningar (som jag redan hunnit ändra X antal gånger). Tänk dig då vilken tid det tar att skriva ett arbete på några sidor! Kan säga att det inte fungerar särskilt bra i kombination med att vara lärarstudent iaf!
Hoppas bara att ångesten bestämt sig för en riktigt låååång semester nu när jag äntligen börjat vänja mig vid att den verkar befinna sig vid varmare breddgrader...
Näe nu dags att slita mig från datorn och njuta av ett avsnitt av Sex and the city...

Vilket triangeldrama!

Skit också...
Fick just veta att det nog är påväg att bli något mellan en av mina bästa kompisar och killen som jag själv var intresserad av för inte så länge sedan. Måste tyvärr erkänna att det inte alls känns speciellt bra, även om jag inte är intresserad av honom på det sättet längre!
Har bara svårt att förstå när han började bli intresserad av henne, eftersom han flirtade rätt friskt med mig bara några veckor innan han började stöta på I...
Att vi alla umgås i samma gäng sedan det senaste ett och ett halvt året gör inte direkt saken lättare!

Borde inte vara arg egentligen, eftersom jag inte har något att vara arg på. Ingen har ju egentligen några förpliktelser gentemot mig eftersom det aldrig blev något mellan mig och J.
Speciellt inte nu när jag sagt till I att jag inte har något emot att dom träffas (suck varför kan man inte bara vara ärlig?) och när jag vet hur dåligt samvete hon har för att det blev såhär, men jag kan ändå inte låta bli att känna mig lite besviken på hela situationen. Speciellt eftersom jag vet att det här förmodligen kommer att göra att jag och I kommer att tappa kontakten ännu mer, då jag inte kommer att känna mig bekväm med att umgås med henne och J nu från början.

Måste försöka ta mig i kragen och släppa det där, vill ju inte förlora kontakten med två fina människor som jag tycker om...

Nykomling

Så har alltså även jag tagit steget och skaffat mig en alldeles egen blogg...
Varför har jag då gjort det, skulle man kunna fråga sig med tanke på att det redan finns dom (ja jag vet att man egentligen inte ska skriva dom med o, utan med e men det skiter jag i för nu gör jag det här för min egen skull och inte för att någon kritisk lärare på Universitet ska tycka att jag skrivit tillräckligt bra för att uppnå betyget Väl Godkänd) som gör det så mycket bättre, men det här skriver jag inte för att tillfredsställa någon annan.
Jag behöver bara ett ställe där jag kan släppa lös mina tankar och känslor utan rädsla för att bli bedömd... ehm vilket inte riktigt går ihop med att jag lämnar ut mig här, eftersom det nu är fritt fram för alla att läsa och ta del av mitt innersta, men sannolikheten att någon av mina vänner eller någon från min familj ska hitta hit är inte så stor och om de mot all förmodan gör det så varsågod!
Det här är vad jag egentligen går och grubblar på dagarna i ända!