Vilket triangeldrama!

Skit också...
Fick just veta att det nog är påväg att bli något mellan en av mina bästa kompisar och killen som jag själv var intresserad av för inte så länge sedan. Måste tyvärr erkänna att det inte alls känns speciellt bra, även om jag inte är intresserad av honom på det sättet längre!
Har bara svårt att förstå när han började bli intresserad av henne, eftersom han flirtade rätt friskt med mig bara några veckor innan han började stöta på I...
Att vi alla umgås i samma gäng sedan det senaste ett och ett halvt året gör inte direkt saken lättare!

Borde inte vara arg egentligen, eftersom jag inte har något att vara arg på. Ingen har ju egentligen några förpliktelser gentemot mig eftersom det aldrig blev något mellan mig och J.
Speciellt inte nu när jag sagt till I att jag inte har något emot att dom träffas (suck varför kan man inte bara vara ärlig?) och när jag vet hur dåligt samvete hon har för att det blev såhär, men jag kan ändå inte låta bli att känna mig lite besviken på hela situationen. Speciellt eftersom jag vet att det här förmodligen kommer att göra att jag och I kommer att tappa kontakten ännu mer, då jag inte kommer att känna mig bekväm med att umgås med henne och J nu från början.

Måste försöka ta mig i kragen och släppa det där, vill ju inte förlora kontakten med två fina människor som jag tycker om...